Ja, undrar varför jag nästan jämnt är trött... Kan vara för att jag inte får ro i kroppen.
Idag fick jag ett samtal när jag hade kommit hem till Jenny. Samtalet tog nog nästan en halvtimme om inte mer. Ifrån en arbetskamrat. Detta samtal satte griller i skallen på mig, svårt att tänka på annat än samtalet, och en viss ledsen min i min blick, tror inte att Jenny såg det men man kan ju inte se allt... Försökte se glad ut och positiv kan ju bero på det. Sen senare samma kväll kom ett positivt samtal ifrån en vän och då blev jag jätteglad Vad fort det kan vända, men nu när jag kom hem så fortsatte det första samtalet att gnaga igen. Jag blir trött så fort jag tänker på saker som händer som man inte kan rå för eller saker som man skulle vilja ha osagt
Jag håller på att gå in i väggen känner jag, stressad, trött och irriterad Har fått för mig att det är de första tecken på stress. Kan ju kanske ha att göra med att jag var sjuk förra veckan, min enda chans att varva ner och andas ut. Jag skulle verkligen behöva sommarsemestern och behöva få en chans att pusta ut.
Sommaren vart är du????
Vill Träffa dig nu.
Wilda en annan vän ifrån Stockholm kanske kommer upp till Sundsvall i helgen och även Malin ifrån Umeå kanske kommer ner. Tala om Positiva nyheter saknar dessa två vänner oerhört mycket. Behöver någon som förstår mig, snacka med innan jag träffar väggen. Frågan är bara hur jag ska lägga upp detta isåfall, om nu dem ska komma upp. Wilda ska nog på Hos Lotta och Malin hos mig isåfall och jag ska stressa runt som en vante för att träffa dem båda som vanligt... Men vad gör man inte för sina vänner, vad skadar det om jag springer in i väggen nästa vecka istället för till helgen...
Doris / J...y
Den enda person som har jag gillar jättemycket hoppas jag att även hon får mig att varvar ner. Oftast får hon mig att varva ner och det är nog därför som jag gillar henne så högt, synd att hon inte fattar hur mycket hon egentligen betyder, Doris!...
Doris får mig att tänka på annat, men idag hade hon nog behövt kämpa lite mera för att få mig att glömma första samtalet, men det kunde inte hon veta...Skitsamma.
Får mig att tänka till, får mig att dra på smilbanden, får mig att brista i gapskratt, får mig att må bra helt enkelt. Bara hon kan se det snart... ;-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jadu vad säger man...Jo visst förstår jag att det var jobbigt att få detta samtal. Svårt att veta när man inte känner personen i fråga för det jag förstod var det bara "småsaker" för en annnan men tydligen inte för personen i fråga. Det bästa är ju att prata med den personen och du får väl börja säga vad du tycker mer kanske. Du blev ju själv förvånad. Man kan bli lätt irriterad och så när det är stressigt och grinigt så blir det "fel" ibland-mer känslig.
SvaraRaderaSen mådde jag väl inte så bra själv heller men men. Sen tror jag att du inte kommer glömma samtalet bara sådär heller. Vet hur det är själv. Hoppas ni har kunnat prata mer idag på jobbet och att ni får tid och sitta hela arbetslaget och diskutera med varandra om allt.
Tänk på att ifrågasätta källan till kritiken innan du tar åt dig av den. Din arbetskamrat kanske har egna problem men har lättare att peka på andras brister en sina egna. Tänk också på att det finns andra som tycker att du gör ett förbaskat bra jobb och att du borde vara stolt över det. (särskilt med tanke på vad du gått igenom på senaste tiden). U go girl !
SvaraRadera